Sommartider, hej hej

Ja, så ställde vi om klockan till sommartid. Dagen känns längre när ljuset dröjer kvar på kvällen. Idag, söndag, är väl den dagen man märker tydligast att klockan är framflyttad en hel timme. Vid 19.30 var det fortfarande ljust ute, och nu kan man tro på att våren är på väg på riktigt.

Solen har varit framme en stor del av dagen, vi var till Slagstaglass och jag åt årets första nougatsnäcka i solen. Det var dock lite kyligt, så vi satt i bilen och smaskade. Men det gjorde inget för nu är the swedish ice cream season invigd.

Den här dagen har verkligen fått mig att längta till Nya Zeeland. Det är snart två månader sen vi kom hem, men bara 252 dagar kvar tills vi åker igen. Idag blev jag påmind om sommarkvällarna i december down under och isglassen vi slurpande i oss de varmaste dagarna. Först blir det en sommar i Sverige, sen kör vi en repris i december till och med halva februari. Som jag längtar. Om allt går som tänkt får vi Sverigebesök i huset vi ska bo i, ska bli så himla trevligt!💕

I går var vi till E18 (inte motorvägen, utan Eleonoragatan 18) på Neuroförbundet Eskilstunas årsmöte. Det slutade med att jag blev invald som suppleant till styrelsen och så blev det smörgåstårta och kaffe efter mötet.

Mötet började kl 14, men någon jag känner (börjar på L och slutar på eif) fick för sig att det började kl 12. Blåögd och lite tillbakadragen som man är (😆😆😆) så ifrågasatte jag ju inget. Så när vi kom till lokalen så var det ju fortfarande igenbommat. Så vi åkte till Janeling och tog oss en fika, mysigt värre. Så ingen skada skedd, vi kom till mötet vid 14, så det blev som vi tänkt oss.

Efter årsmötet åkte vi ut till Näshulta och besökte Simon och Tilda. De bygger sitt nya hus på tomten bredvid lilla huset de bor i nu och jisses vilket fint hus de kommer att flytta in i. Stommen är rest och S & T hade själva satt in ett par fönster under dagen. Går allt som planerat så kan de flytta in till midsommar. Jag är så stolt över de små lillfisarna som nu blir vuxna på riktigt, gullungar ❤❤❤.

Idag luftade vi Sparken, ett första test och det gick jättebra. Ja, DJI Spark är alltså en drönare med filmkamera som är vår senaste gadget i samlingen. Nästa helg blir det mer flygande och då ska vi filma lite också. Sparken var väldigt stadig att styra så höll man bara tungan rätt i mun så kunde man landa den precis var man ville. Kan ju tillägga att jag höll tungan mer rätt i mun än vissa andra (börjar på L och slutar på eif, som av någon anledning hamnade utanför  landningpunkten så drönaren välte). Som förste styrman blev jag lite stolt när mina manövreringar med manöverpanelen gick alldeles prickfritt 🤣✌

Vi har haft en kanonhelg och ser nu fram emot påsken då både Robin och Leif har ledigt i fyra dagar.

🎶 Music please 🎶

Jag är, om det finns nåt sånt ord, musikperiodare. I perioder har jag lyssnat på musik från morgon till kväll. Jag är dock ingen telefonlyssnare, dvs går med headphones inpluggade i öronen. Oftast lyssnar jag aktivt, dvs letar efter en speciell låt som jag vill höra just då. Eller som ikväll innan jag ska somna, lyssnar på en av min låtlistor på Spotify.

Jag har en salig röra i mina låtlistor, allt från dansband till hårdrock. Musik handlar så mycket om humör för mig. Kvällar som nu, innan jag ska somna, blir det oftast lågmälda låtar. Jag ska länka några nedan. Musik handlar mycket om känslor och minnen också. En gammal låt från förr kan få mig i en särskild sinnesstämning. Det är inte säkert jag har något bildminne, men en känsla som ger en ledtråd om vad som försegick i mitt liv just vid det tillfället.

För många år sen, innan Spotify och andra musiktjänster, hände det att jag la mig på vardagsrumsgolvet, pluggade in hörlurarna i stereon och startade min favoritCD. Jag har de allra flesta CDn kvar, men jag har inte lyssnat på dem på flera år. Varför vet jag inte… Varför jag har dem kvar vet jag inte heller. De flesta är ju väldigt lättillgängliga på annat sätt. Men det är som mina böcker, jag har kvar de flesta jag läst. De tar onödig plats, men mina CDn och böcker vill jag så gärna behålla.

Jag lyssnar inte på Håkan Hellström, Kent (utom nån enstaka låt) eller Thåström. Det finns ju vissa artister som de flesta gillar, men ne, inte jag. Jag tror det beror mycket på artistens röst. Texter har jag inte lyssnat på så mycket, jag lyssnar mer på rösten, och melodin. Det ska liksom kännas skönt att lyssna på musik.

Jag saknar att bugga, mina ben fixar inte det längre. En rejäl buggarlåt kan va härlig att lyssna på, men mer när man kunde svänga runt i en bugg än nu.

Här är några låtar jag gillar, men det är bara en fjärt i rymden, kvällar som denna så scrollar jag igenom mina Spotifylistor hejvilt.

”There is a song for every mood”

Christina Perri – A thousand years
James Arthur – Naked
Daughtry – Crawling back to you

Märker att det inte finns en chans att länka till alla olika artister jag lyssnar på, men det gör ju inget, jag har ju låtarna i mina Spotifylistor🎵😀

Sverige, vi har ett resultat🛫

Efter ett antal timmar framför datorn så är äntligen nästa Nya Zeelandsresa beställd. Tjohooo! Det har varit mycket googlande efter datum och priser, bilmodell och husdestination. YES! Here we go again.

Eftersom vi bokar allt själva denna gång var det lite nervöst att få ihop allt, men jag tror vi fixade det. Den här gången blir det ingen husbil utan en vanlig bil och ett hus i Rotorua. Flygsträckan blir densamma som förra gången med mellanlandning i Moskva och Singapore.

Leif blev så till sig när bokningen var klar så han ställde sig och började baka 😮 Ska bli spännande att se vad det blir😀

Det är exakt nio månader kvar till avresa, drygt 270 dar bara, underbart!!

Influensatider

Att vara förkyld brukar vara en baggis tycker jag, men nu måste jag råkat ut för något riktigt otäckt. Så här sjuk har jag inte varit på år och dar. Kan nog vara så att jag fått en släng av influensan. Jag har känt att något varit på gång ett bra tag, men i veckan bröt det ut ordentligt. Inatt kostade jag på mig en släng av feber också. Men med lite alvedon och vicks-tabletter ska det nog vara över om några dagar. Hostan är värst, men jag har dunder-hostmedicin så den hålls i schack den också.

Här ska vi bo…där i cirkeln 🙂

Meningen är att vi nästa vecka ska boka ny resa till Nya Zeeland. Nu börjar solbrännan från den senaste resan försvinna, så nu är det dags att planera för nästa vinter-bränna. Nu är flygbiljetter för feb 2019 släppta så nu är det bara att boka egentligen. Den här gången är det lite nervöst för vi bokar allting själva och då gäller det att få till allt rätt. Vi tar hjälp av försäkringsbolaget med extra reseförsäkring som ska täcka de flesta eventualiteter.

Vi har redan satt i gång NZ-nedräknaren, och det är inte sååå länge kvar. Det viktigaste att komma ihåg denna gång är att resväskan inte behöver var fylld till brädden, jag klarar mig med mycket mindre än jag tror.

Bokning av flyg, bil, stuga…sen är det bara att vänta.

Mitt i vintern

Brr…kallt och mörkt ute. Inget väder som jag trivs speciellt bra med. Tacka vet jag 20 grader och en mild bris. Hm, var kan man uppleva sånt väder mitt i vintern??? Just ja, i Nya Zeeland! Den observanta ser att NZ-take off widgeten är aktiverad igen 😉

Hur blev det nu? 😲

Jag älskar att planera! Jag vill gärna ha nåt att se fram emot så jag kan planera kring den händelsen, aktiviteten eller va det må vara. Det är inte alltid strategin stämmer överens med hur målet ska nås, men då kan man faktiskt ändra på slutprodukten.

Nåt som är irriterande är när man i efterhand kommer på att oj… nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt. Men jag anser mig själv vara ganska flexibel, så oftast gör det inte så mycket.

Jag har under ganska lång tid läst artiklar, bloggar, kollat youtube och instagram som handlar om fenomenet ”downsizing” – som en omstart i livet med ett lugn i kroppen. För mig betyder ”downsizing” att leva med färre grejer (antar att de flesta har den definitionen). Vad ska man med så mycket prylar till egentligen?

Jag har alltid älskat prylar, gärna tekniska sådana, i alla fall grejer som har knappar. När jag var liten var min karriärdröm att sitta i Domuskassan och slå in varor så det klingade i hela kassaapparaten. Eller tänk att jobba på posten, där fanns ju massor med stämplar som rasslade när man stod med mamma i kassan och hon betalade räkningar. Jag får än idag höra hur besatt jag var av den där popcornmaskinen jag skaffade när jag flyttade hemifrån. Men vadå, popcorn är ju gott!

Att dator-eran kom igång på 80-talet var en lycka, tänk så många tangenter det fanns att trycka på. Jag gick en programmeringskurs på Medborgarskolan runt -83-84 nångång. Den där ABC80 var bra cool tyckte jag.

Men genom årens lopp har det alltså passerat en hel massa ”grejer”, och inte sjutton behöver man allt. Men hur ska man börja rensningen? Jag har det solklara svaret, att rensa alltså,  jag vet bara inte hur jag ska påbörja min resa ditåt. Stackars Leif fick bära sig blå med mitt förb… handbagage hem från Nya Zeeland. Och hur mycket han hade av mina nyinköpta grejer han fick släpa på i sin resväska vågar jag inte tänka på. Ni hör, det går liksom åt fel håll.

Idag var det dags att åka till Jysk, Robin skulle köpa sig en ny madrassbotten. Den han ville ha hade de på rea så det passade ju alldeles utmärkt. Jag hjälpte honom i kassan att beställa, vi tackade för oss och var på väg ut. Två meter från utgången stod en korg med prydnadskuddar, nedsatta rejält i pris. TVÅ meter till och jag hade varit ute ur affären! Nej, då stannar jag, tar upp två kuddar, kommer på att jag sett andra kuddar inne i butiken som skulle matcha och VÄNDER och går in i butiken igen och hittar två kuddar till.  Jag blir så trött på mig själv.

Behöver jag fler kuddar? NEJ! Var kuddarna fina? JA! Var kuddarna billiga? JA

Ni ser – 66% övervägande positiva svar, så vad gör man? Bara att börja om med sin projektplanering, för idag blev det inte som jag tänkt mig 🤦‍♀️

Hemma

Ja, så var man då hemma mitt i vintern. Jeees vad det blåste och var kallt när man kom utanför flygplatsdörrarna. När vi landade på Arlanda var det många hojtande för det kändes som om planet landade på ett hjulpar och planet for åt sidan hit och dit. Behöver jag nämna att hjärtat pumpade och adrenalinet sprutade runt i kroppen. Det var första gången jag såg Leif lite orolig vid en landning. Så nu är min extrema flygrädsla tillbaka med buller å bång 😲

Så kom då Simon och hämtade oss, skönt att slippa krångla med tåg å sånt. Väl hemma slog tröttheten till, jag försökte hålla mig vaken så gott det gick, men framåt tidiga kvällen blev det svårt att hålla sig vaken. Så jag somnade vilket resulterar i att jag ligger vaken 03.30, men det är ju så tidsomställning funkar.

I Nya Zeeland kunde man ligga vaken och titta på stjärnorna med bakre bildörrarna öppna och känna den härliga brisen blåsa när man vaknade mitt i natten. Här är det lite annat, jag saknar den varma brisen. Men nu får man mysa i det kompakta mörkret i stället, det som riktigt aldrig infann sig där på andra sidan.

Undrar om man skulle försöka sova lite igen, lika bra att få tillbaka Sverige-tid i kroppen så fort som möjligt.

🇳🇿💕🇸🇪💕🇳🇿💕🇸🇪💕🇳🇿💕🇸🇪💕🇳🇿💕🇸🇪

Långflygning hemåt 🛫

Changi airport, Singapore mitt i natten NZ-tid. Nu är det allt lite tröttsamt. Flyget mot Arlanda går om ca 1 1/2 timme. Nu väntar vi på att gå igenom security och sen vänta vid gaten. Flyget landar på Arlanda 07.45 tisdag morgon. Hoppas man kan sova på flyget lite, för nu har vi snart varit vakna 24h. Ja, förutom Leif då som kan ta sig en nap lite överallt😆

Nu är det bara att förbereda sig på vintertemperatur, brrr.

Nu är det bara slut kvar

Man känner sig allt lite vilse när man inte har något internet. Det här med att blogga blev nästan som en rutin men när vi är på en camping som inte erbjuder wi-fi är det inte så mycket man kan göra. I och för sig har vi försökt att använda den gigabyte som följde med bilen, men det resulterade i att batteriet till motorn drog ur. Tur att det finns snälla och händiga campingägare som kan hjälpa till, annars hade vi varit kvar i Red Beach fortfarande, och när jag tänker efter så hade det inte spelat någon roll, tvärtom, det var en himla trevlig camping och ett par veckor till hade bara fyllt på energin ännu mer.

I morse var vi till husbilsuthyraren och hämtade våra resväskor där vi haft dem förvarade under semestern. Fy tusan va grejer det är som ska packas ner. Vi har även åkt till den sista campingen vi ligger på för denna gång, Murphy’s Law i Drury. Här var vi för några veckor sen, ett helt okej ställe med bara en uppställningsplats för bilen, men med en himla trevlig tillhörande pub. Där äter vi middag ikväll och förmodligen summerar vår resa.

Sammanfattningsvis får den här resan samma toppbetyg som förra resan. Dock har vi tagit det mycket lugnare den här gången och konstaterat att nästa resa blir inte i husbil utan med största sannolikhet hyr vi ett hus i Rotorua. Ja vadå vara ute god tid? Jag har lärt mig att om man planerar så har man i alla fall lite hum om vad som komma skall.🤗

Jag vet inte om jag kommer att göra någon sammanfattning av de dagar jag inte bloggat på. Leif har hittat wi-fi i butiker här och där och är jäkligt snabb på att koppla upp sig och bloggat medan jag styrt upp inhandling och såna där viktiga saker, ni vet 😉 Leif bloggar på leif.writesthisblog.com.

Nu är det som sagt bara slut kvar på den här resa, i morrn blir det låååång flygresa hem från landet på andra sidan.

På återseende!🇳🇿 💕  Kei te tirotiro

Another day in paradise

I lördags kom vi till Cambridge, det är en liten stad, men ack så mysig skulle vi upptäcka. Vi tänkte att vi tar Top10 campingen här så slipper vi leta i grannstaden Hamilton. Vi checkade bara in för att direkt ta upp sökande efter Pandorasmycket som jag vill köpa. Men men, ingen lycka denna gång heller.

Vi åker mycket efter GPS, det underlättar väldigt. Nu var GPS’en inte på så bra humör, så när vi skulle leta upp adresser i Hamilton så började den krångla och ville inte riktigt vara med. Vi blev lite vilse där ett tag. Självklart var Norrbacka klurig och kom på att vi kan använda wi-fi som finns i GPS’en och navigera efter Google Maps, och vips så var vi på banan igen.

Ett shoppingcenter hittade vi och även en väskaffär med rea 🤗. Självklart måste väskförrådet utökas. Leif väntade tålmodigt och var med i valet av väska, en liten svart ryggsäck, han tyckte den blev perfekt, men det hade han lite svårt att erkänna 😆. Lite mat på det, det blev wok för mig och en jättemacka med mycket kött och bbqsås till Leif.

Sen tillbaka till campingen i ett lätt regn. När vi kommer fram så har solen brutit igenom och värmer skönt. Nu var det grilldags. Bilen har inbyggd gasolgrill så den tänkte vi använda, smidigt som tusan. Jag förbereder och Leif ska sköta grillningen. Karlgöra ska skötas av karlar tycker Leif 😄 Den obligatoriska grillölen var med såklart 🍺

Söndag var tågdag. Det skulle bli lite regnskurar under dagen sa prognosen men morgonen var bara lite grå och det var uppehåll. Vi började med att leta upp banan i Cambridge där man kör livesteam tåg. Fin bana (enligt Leif) i en fin park (enligt mig). Ingen aktivitet, så vi åkte till Hamilton. Den banan skulle vara lite större och Leif hoppades såklart att dom skulle köra. Men inte då, det var inställt på grund av risken för regn. Men Leif tog sig en walkabout för att gå runt banan. Var lite knepigt att hitta bara eftersom det inte var skyltat. Men lite rullande tåg såg Leif. Banan i Hamilton ligger precis bredvid en godsbangård.

I övrigt gjorde vi inte något speciellt. Var till ett shoppingcentra för att köpa vatten. Blev lite dricka också. Och så en sväng till Subway för lite kvällsmat. Fräscha mackor man får där.

I morse, måndag, lämnade vi den fina campingen i Cambridge för att åka mot Auckland. Det är sista veckan i Nya Zeeland, nu gäller det att njuta in i det sista. Idag har varit en solig och varm dag, mycket vätska går åt.

Krångel med GPS’en har det varit, dels igår när den hakade upp sig och dels att den inte är uppdaterad med alla nya vägar. Sen att kartläsaren inte är alert 100% av tiden kan inte hjälpas för det finns faktiskt mycket fint utanför bilfönstret som ska tittas på och fotograferas. Men när Sjölund börjar ifrågasätta skyltningen längs vägarna och svänger på eget initiativ där han tycker att det ”borde” finnas en påfart, ja då hamnar man på de mest konstiga ställen, och då är det lika bra att vara tyst för vad kan man mer göra än att hänvisa till vad skylten visar. Jaja, framåt kommer vi i alla fall.

Mot Auckland, men vilken camping ska vi checka in på? Vi hittar ingen bra i appen CamperMate så det får bli en gammal goding, Orewa Beach. Den campingen ligger bara en halvtimme från Auckland. Efter incheckning så åkte vi till Silverdale för lite shopping. Det var Leif som stod för shoppingen med inköp av tre st pikétröjor. Fortfarande inget napp på mitt Pandorasmycke 🙁. På vägen tillbaka till campingen så stannade vi till i en fruktaffär och köpte lite färsk frukt. Vi tittade också in i en Jaycarbutik (Leifs nya favvoplejs 😲💸) Den besökte vi också, bara att hänga med och se glad ut😄.

Dagen avslutades med att äta thaimat inne i Orewa, smaskigt. Efterrätt blev mjukglass från glassbilen som körde en sväng på campingen. Här har vi dörrarna i husbilen på vid gavel fast det är mörkt. Härlig kvällsvärme och inte ett flygfä så långt ögat når. Livet är bra nice🤗.

En vecka kvar…njut, njut, njut 🤗